Masonit-bröllop (28 år alltså)

Masonit? Är inte det en sån där stenhårt virke av hoplimmat sågspån?
….
Nu har jag läst på,, det är en sån där tunn träfiberskiva hoppressad utan lim. Så kul eller vad man ska säga.

Dagen till ära firar maken och jag vår 28:e dag i varandras sällskap. Var det verkligen hela 28 år sedan han hade fest som jag var bjuden på och där jag inte kände en enda människa, men jag vill minnas att jag blev väl omhändertagen. På den vägen är det liksom. 28 år senare sitter vi här med raffiga foppatofflor, hamsterkinder, gäddhäng och generad hårväxt både här och där. Tänk på det, alla ungdomar som just träffat sitt livs kärlek!

Tänker inte skriva ett ord om att det är sommarväder ute. Vem som helst kan väl konstatera att himlen är blå, solen skiner och granntuppen är hes.

Maken är hemkommen sedan antal timmar och vi har celebrerat vår högtidsdag med en flarra mousserande, studerat omkringflygande jåglar och bestämt att vi åker in till den stora staden och besöker restaurang Wasahof för intagande av delikat föda. Moules Mariniere blir det uppenbarligen om maken får bestämma. Och det får han göra, för en gångs skull =)
Mmmmm.. nu doftar det renbadad gube!
Själv duschade jag före ovan nämnda herre (vet ju hur mycket vatten det gick åt till att vattna alla växter…….).

Missis de miss

Självklart missade jag U när de ringde. Jag har sedan förra veckan haft mobilen klistrad intill mig för att inte missa samtalet. Idag fick jag för mig att ta fram klippmaskinen och skala av Barbro lite överflödiga lockar samt putsa till Clara i huvudet. Det tog en knapp timma och under den tiden ringer Herr L från U, han lämnar dock sitt nummer men ändå, så oerhört irriterande.
Tulpanjackan är i Brooklyn, NY. Mina kläder reser och gottar sig men inte jag.

Clara har åter fått fukteksem i mungipan. Ändå har vi varit noga med att hålla både rent och torrt. Men tydligen inte tillräckligt. Vår veterinär som är en klok sådan var förutseende och skrev två uttag på receptet förra gången. Så snabb behandling har dämpad ner det en aning. Hopplöst detta! Aldrig haft någon hund tidigare som drabbats så upprepade gånger som Clara.
Fästingkräken har anlänt också, vi har hittat några välnärda, smällfeta och blanka bumlingar som ramlat av sina offer. Vad ska det tjäna till att äta så mycket? De kan ju definitivt inte göra någon nytta efter skrovmålet och de gör ju ingen nytta oavsett i och för sig.

”Leopardens” ankomst

Det är fantastiskt! Inte var dag någon bankar på dörren.. men kl. 13.35 hände det.
Hundarna skällde och jag hoppade flera meter ur min stol. Utanför stod en snubbe med ett litet paket i handen.
Med darrande händer och svettig panna öppnade jag paketet. Väl inslagen i plast låg där min nya trenchcoat och jag måste faktiskt säga, vilken kvalitet! Ingen liten tunn, sladdrig och ”billig” tygtrasa där inte! De måste ha tänkt om vad gäller fraktkostnaden förresten,, i söndags när jag beställde var det gratis frakt om man handlar upp till 250 DKK. Nu har de ändrat till 1000 DKK. Där slank jag alltså undan med fri frakt också, man ska ju ha lite tur ibland.

”Leopardens” resa

Det är alltid lika barnsligt häftigt att följa en varas resväg från dörr till dörr. Leoparden ska alltså befinna sig i Järfälla nu eller så är den på väg mot Värmdö.
Den tog till och med en sväng genom Tyskland.

Så här smidigt var det alltså att beställa en vara från Danmark. Den åkte på direkten.
Att däremot beställa ifrån Infurn via Groupon är en smärre katastrof. Hundbäddarna som beställdes i DECEMBER har fortfarande inte anlänt.. Så sent som förra lördagen ringde någon från företaget och bad om ursäkt (efter ett antal lätt irriterade mail från mig) och lovade leverans inom två veckor.. Den här veckan är den sista av dessa två veckor. Interesting.. Nu var ju inte bäddarna så fasligt dyra annars hade jag avbrutit beställningen för länge sedan.

Men här är alltså leopardens lilla resa!

Lördag midnatt

Godafton gott folk!

Lördagen har varit allmänt seg. Rätt skönt, i synnerhet för maken som tjänat uppehället hela veckan. Vi har på eftermiddagen handlat, som det visade sig, för hela veckan! Kalas!
Maken har planerat och idag kokades även aioli! Underbart! Har insupit fantastiska dofter från undervåningen under tillagningen!
Det är vårväder och jag inser att några normala ytterkläder saknas.. antingen är det grisrosa eller fult ceriserutigt. Alternativt den svarta (hårmagneten) eller den vita kappan. Mellantinget saknas alltså. Finkappan eller fuljackan.
Så äntligen,,, den leopardmönstrade trenchcoaten som jag länge spanat in beställdes för halva priset i Danmark. Herrejesus.,,, aldrig att jag skulle betala 1849 för en ynka trenchcoat!!! Samma trench såldes med 50% rabatt i Danmark så självklart beställde jag en sån! Notan lär sluta på ca 900 kr och det tycker jag att det är värt. Helt ok alltså. Dyrt, ja, men vad fan,, här går jag omkring med en urtvättad grön kofta från Gina Tricot, gamla slappa jeans och någon slags top samt slappa trosor och omålad i ansiktet,, ganska så tafflig allså,, så då tycker jag att jag är värd nåt häftigt =)
Visst ja,, innan jag bestämde mig för leoparden så hittade jag en kort sak med lila tulpaner som jag raskt beställde… Så förhoppningsvis har jag två vår/sommar/tidighöst-halvlånga jackor/kappor inom kort =)
Tulpaner och leopard i svart/vitt,, väldigt normalt eller hur!! Ha ha ha!!!

Jag märker under dessa månader jag varit sjukskriven att jag blivit väldigt samkörd med hundarna. Vi är som ett liksom. Jag klarar knappt några timmar utan dem och de längtar nog efter matte väldigt mycket oavsett om vi så bara är och handlar några timmar i veckan eller om jag så går 4 meter till soptunnan.. Lever vi i symbios eller?

En av mina älsklingar =)

Leopardjackan ser ut så här:
Snygg va =)

Tulpanen ser ut så här:
Raffig va!

 

Tutta

Fräsch 10-åring. Bilden tagen igår. Denna hund är så fantastiskt vacker!

Omaka par

Av någon märklig anledning är det som om cockrarna och dalmatinerna lever sina liv parallellt på något sätt, de bryr sig inte om varandra och skulle aldrig komma på tanken att frivilligt dela korg eller ens leka med varandra. De kan möjligen utnyttja varandra över rasgränserna särskilt vid löptider. Då är det praktiskt att turas om med juckandet för slampor är de allihopa när det kommer till kritan.
Högsta chefen är dock precis som jag misstänkte efter Kicki, nämligen Clara. Det var väl inte utan anledning som hon som ung gick under täcknamnet lill-Hitler.. Upptäckte till min fasa här om dagen att mitt lilla hjärta även utsett sig till överseende chef även över mig.
En av hennes undersåtar ägnar sig just precis i detta ögonblick åt fotpedikyr ehh.. typ fiskpedikyr fast hund istället för fisk. Och jadå, miss Paris af Äggula vom Colorado har ringlat ihop sig under mitt täcke och pillar med mina tår.. (de är rena).

Omaka par kan man alltså kalla dessa fröknar. Den ena väntar på husse och den andra inväntar rätt tillfälle att dyka ner under mattes täcke.

Åda tycker husse är för sölig med sin kvällstoalett.

Stenknäck och virus

Nu har jag bildbevis! Vi har haft besök av en Stenknäck vid utfodringen. En ganska sällsynt pippi vad jag förstår efter lite googlande.

Virus? Har efter mycket vånda och stort besvär installerat ett gratis antivirusprogram.. Den har stenkoll på allt jag gör.

På allvar börjar jag fundera på min älskling Paris och en möjlig gosse till henne. Skulle hon få välja fritt skulle det bli mamma Tutta,, men det blir så konstigt då.
Det är givetvis inte aktuellt detta år. Valpkvoten är väl fylld med råge för rasen redan skulle jag tro så jag tjingar en plats och några potentiella dalmatinerhem nästa år istället. För vem kan motstå en liten odräglig men underbar avkomma efter Paris? Fallen undan en mor med talanger som man knappast kunde ana vid åsynen av ett sugrör och lite äggula för några år sedan. Fulländade tjuvtalanger, enorma hopp- och rymningstalanger, oändligt silkeslen päls, ögon mörka som brunnar, ett komplett och gnistrande garnityr, en själ och hjärta varmt och stort och med en hjärna som kunde varit Einsteins.. eller Frankenstein?

I år ägnar vi oss åt uppfödning av Zuccini och tomater istället.. och vi hoppas på avkommor från en potatis. I övrigt försöker jag envist väcka liv i de döda,, det är svårt att inse att de perenner som inte överlevde vintern faktiskt inte alls har lust att knoppa sig. Som att mata lik ungefär..  Astilben är stendöd, likaså den dära gula stockrosen och troligen azalean har gått hädan. Men skam den som ger sig.
Jag ska uppenbarligen inte ge mig i kast med blomuppfödning eller ens tänka tanken att övervintra någon stackars planta.

Gräsänka för en afton

Plötsligt är klockan 19.36 – jag trodde jag hade hela kvällen på mig!
Middag tillagades och intogs 17.15. Hundarna serverades mat 16.45. Gräskanten på rabatten gick jag lös på med vilda, ilskna och envisa tag runt 14-tiden, tror jag. Disken fixades för 40 minuter sedan. Bajset plockades löpande allt eftersom produktionen skedde under dagen (som vanligt). Lisa har envisats med att tillbringa större delen av dagen i hundgården, nerbäddad i sin korg mitt i värmande solen – hon älskar solen! Clara har drömt och ylat i sömnen (som vanligt).
Och, vips! Så är klockan halv kväll! Jag har i och för sig ägnat många avbrutna timmar med photoshop. Märker att tålamodet är rejält stukat eftersom jag vill kunna på en gång. Ett mindre helvete alltså när inte hjärnan hänger med. Det blev i alla fall ett montage med fiskmåsar till sidhuvudet.
Jag har ju en förmåga att ge mig på sånt som är mindre enkelt när jag inte ens behärskar det som borde vara enkelt. Nu har jag gett mig fanken på att montera ihop en hackspett i olika positioner i samma bild. Det blir så förbannat tradigt att titta på många bilder,, där av min idé att försöka montera ihop utan att det ser allt för collage-aktigt ut. Vem är annars intresserad av en Hacke Hackspett i olika poser.

Jisses,,, ni anar inte vilken tid detta har tagit! Att bara sätta samman några bilder till en,, med skarvar och hörn.. Vänta bara tills jag blir riktigt proffs =)
Sedan ska det väl erkännas att jag säkert kommer att kräkas på collage när jag väl inser att jag kan. Ungefär som att retuschera en bild till vansinne – bara för att man kan.

Med risk för att det KAN bli många uppdateringar i det närmaste (det aktiva i min lilla värld går väldigt långsamt,,,, tiden går fort som vanligt).

På återseende!
Puss

PARIS har födelsedag!!

Bazius E-kull fyller 4 år idag! Grattis och hurraaaa!!
Paris har dock inte vuxit ifrån det orala stadiet, hon tänker nog slaska mor Tuttas öronlappar ett tag till! Det är uppenbarligen en Baziusisk uppfödardefekt eftersom syster Juni också ägnar sig åt öronslaskeri (fast på ”bröderna” i hennes flock).

”Tårtan” är en specialare. Mycket avancerad.
En riktig Prinsesstårta à la Paris!
I botten 1 digestivekex. Ovanpå detta klickar man ett par teskedar potatissallad. Därefter tager man en skiva leverpatte som ”skinn” över heligheten och klämmer till så att det åtminstone påminner om en sån där riktig prinsesstårta. Som pricken över i:et (ha ha och ha! Ytterst passande för en prickig dalmatiner!) en klutt Kalles kaviar. Som dekoration – en dillkvistvippa, den märker de i alla fall inte…

Den här hunden är helt fantastisk som inte har det minsta emot att man spökar ut henne…. alltså,,, mina åldersstigna gamla brillor, en vippa på huvudet och hunden är lika glad för det,, eller glad och glad,,, hon finner sig och jag är övertygad om att hon är ganska road.
Attans dåliga bilder. Men skyller på att ISO var allt för högt vilket resulterade i allt för mycket brus.

Den här detaljen tillhör en liten vacker fröken som kallas för Juni. Juni är Paris fina syster. Hon fyller också 4 år idag!

Herregud,,, kennel Bazius har definitivt ingen massproduktion av valpar.
Kennelnamnet registrerades 1994 och sedan dess har vi haft 4 valpkullar (1995, 2004, 2005 och 2008) …… Så kan det gå om man envisas med att behålla en valp ur varje kull och endast planerar valpkull när det finns plats för ytterligare en älskling i familjen. Det har droppat av ett par hundar de senaste åren och de blir alla äldre. Idag är den äldsta 10 år och den yngsta 4 år.
Det börjar bli dags att planera nästa valpkull. Vi hoppas att Paris kan föra sina gener vidare förhoppningsvis nästa år. Hane letar vi förtvivlat efter och satsar stenhårt på att utnyttja hennes udda amerikanska linjer och undviker därmed alla linjer som används flitigt idag. Vi lär få tufft,, men har vi gått så långt att importera sperma från USA så kan vi göra en resa för att hitta hane så att kombinationen åtminstone ger förutsättningar för tillföra den svenska dalmatinerstammen lite nyttigt blod.
Det är bara det,,,, jag skulle vilja ha hela kullen såld innan den är född…. Jösta vilket drömtänkande! En ska stanna kvar – så är det bara, Paris behöver nämligen en dotter som kan slafsa hennes öron och vara ett allmänt irritationsmoment och radarbästis.. precis som Paris är gentemot sin kära moder Tutta.
Yes yes,, drömmar drömmar.

Tror jag har suttit med det här inlägget några timmar nu,,, samtidigt zappat mellan låtar på Spotify och funnit några nya =) rock rock rock och pillat med bilder i PS. Börjar sakta men säkert få kläm på det.